Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1855, sida 1

Marinläkaren, af E. Souvestre. Ötversättning. (Forts. fr. föreg. N:o.) — Hvarföre då ej undfly alla dessa stridigheter, all den misslynthet hvarutaf hjertat sörbittras? Fanny, ni vet hur mycket jag älskar er; vill ni för alltid öfsverlemna eder hand uti min, likasom den är det nu? Den unga flickan rodnade och darrade; hon upplyftade mot Eduard sina trånande ögon; sedan, döljande sitt ansigte vid den unge mannens axel, yttrade hon med låg röst: — Ni vet väl att jag skulle vilja det. — Hvarföre då fördröja vår sällhet? — Vet ni om jag är tri? om de personer, som bestämma öfver mitt öde, ej hafva mera äregiriga planer, från hvilka det är nödigt att först komma dem att afstå. — 86 der då det hinder som ätskiljer oss? Er familj, rik och förnäm utan tvifvel, föraktar en förening alltför borgerlig.