TA öTX—Jn— — —. —————— — Hvem har sagt er det namnet? frågade han. — Namnet står skrifvet inunder, svarade Fanny mildt. — Det är ett misstag, det är ej Irglas, jag känner ej Irglas. Han återtog sitt album, och yttrade, under det han betraktade den utvisade ritningen: — En löjlig skizz som jag ritat i Schweiz; och han utryckte vresigt bladet. Mr Burns hade följt alla hans rörelser med en förvånad mine. Man skulle kunna sagt, att det som nyss bändt uppväckte hos honom någon egen hågkomst. Han tycktes sardig att fråga Launaj; sedan, som om han afstått derifrån, aflägsnade han sig tankfull. Några dagar förslöto utan att åstadkomma någon förändring i de båda älskandes ställning. Eduard, hvars stolthet blifvit sårad, väntade ett närmande från miss Fannys sida för att kunna återtaga sina gamla vanor. Den unga flickan deremot, tycktes vilja förnya deras fordna förtrolighet, men mot sin vilja foga sig under en hård bringande nödvändighet. Det var klart att något hemlighetsfullt kommit emellan de båda unga och höll dem åtskiljda från hvarandra; ty en hemlighet som eges gemensamt, är ett slags ring, som för alltid sa