Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1855, sida 2

utom ej med skäl gifva anledning till en utmaning; det språk han fört hade snarare varit stolt än förolämpande, han borde då finna sig dervid. Sedan en hastig rikedom, uti verldens ögon ansedd såsom följd af något oväntadt och aflägset arf, men hvars sannskyldiga källa läsaren utan tvifvel gissat, hade tillåtit Eduard Launay att lemna marinen, hade han sökt att förströ sig på resor, och hade efter hand genomrest Italien, Schweitz och Tyskland. Det var vid återkomsten från denna sista resa som slumpen förde honom till Badenviller i samma ögonblick som miss Morpeth nyss anländt dit. Intagen af den unga flickans ovanliga och rena skönhet, b gagnade han sig af det slags frihet, som det dagliga umgänget åstadkommer ibland badgäster, för att närma sig henne. Han var temligen hemmastad i engelskan för att kunna underhålla miss Fanny på dess eget språk, och denna omständighet, som blef en orsak till deras ömsesidiga närmande, hade också till resultat att afsöndra dem från det öfriga sällskapet. Omgisven af tyskar, som hon ej förstod, fann miss Merpeth en verklig glädje uti att tala sitt länds språk. Hon fann behag uti att rätta Eduards accent; hon roade sig åt hans gallicismer och gaf honom långa förklaringar, som den unge mannen gjorde sig all flit att