— ——— ——— har jag sedermera tjenat som lakare uti den kongliga marinen, hvilken jag lemnade för blott aderton mänader sedan. IIvad min sörmögenhet vidkommer ... — Här darrade Launayts röst — är den lätt att bestyrka, jag eger 400,000 francs placerade uti statens fonder och jag är beredd att lemna bevis derpå. — Alla dessa upplysningar hafva ett stort intresse för miss Morpeth; men, tillåt mig säga er, hvad er egen person beträffar, kunna de ej vara tillräckliga. — Min herre, utropade Launay, det här är en förolämpning! — Det är blott försigtighet. — Och med hvad rättighet, tillåt mig fråga, fordrar ni af mig dessa detaljer? Hvilka äro edra anspråk på miss Morpeth? Ni sjelf, hvem är ni, min herre? — En vän, som vakar öfver hennes lycka, ingenting annat. — Kan jag ej säga er i min tur: hvad er vidkommer, gör detta svar ej tillsyllest? — Min herre, yttrade engelsmannen med stolthet, det är ni som har kommit till mig; jag har ej begärt af er hvarken att meddela mig edra fortroenden, ej heller att tro mig; jag har kunnat samtycka till att fråga er, men utan att förbinda mig till att svara er. Så