Styckogods. Toestaasmemte. I Irland dog en gammal girigbuk och då man öppnade hans testamente, fann man deri följande anordning: Jag testamenterar min svägerska, Mary Dewys, två par gamla ullstrumpor, som ligga under min säng; min dotterson, Charles Mackartney, två andra par strumpor, som ligga i kosferten; löjtnant Johnson vid 4:de regementet ett par hvita strumpor och min gamla röda rock; min hushållerska, Hanna Bruck, för hennes mångåriga tjenst, den gamla spruckna vattenkrukan i min kammare o. s. v. De så kallade arfvingarne voro nästan samtligen förtviflade öfver detta besynnerliga arf, och bushållerskan utropade förtörnad: Jag ger den gamla krukan åt hvem som vill hafva den. Nästan alla de närvarande följde eremplet, och Charles stötte föraktligt till krukan, på hyllan der hon stod. Den gick sönder och en hop dukater rullade till arfvingarnes ej ringa förvåning ut på golfvet. Nu blefvo äfven ullstrumporna under sängen och i kofferten uppsökta; till och med den gamla nötta rocken hemtades med en viss respekt fram ur sin vrå. Hvardera af dessa nyss föraktade pjeser inneböll något som fröjdade mottagaren. (Penelope.) Ett eget staga plundring. Brahmas religion nödgar hinduerne af begge könen att flera gån ger om dagen förrätta sina tvagningar uti Ganges eller någon annan helig flod. Fruntimren hafva för sed att alltid i stora massor begifva sig till särskilda hägnader, kringgärdade med ett gallerverk af bambu-stånger, vassrör och säf. Till följd af dessa försigtighetsmått äro de icke allenast skyddade för alla karlars blickar, utan äfven för hvarje möjlig olyckshändelse och alla slags ofverraskningar utaf flodens farliga innebyggare. För några år sedan blefyo myndigheterna i Benares helt hastigt tillkallade för att ioföra i längderna såsom förkomna ett visst antal qvinnor, som drunknade i de allmänna baden, och sedan dess hafva under sju års tid fyra eller fem dagligen försvunnit midt ibland sina kamrater, nedtörda med våld och likasom af en oemotståndlig kraft. Tusentals efterforskningar gjordes, men lände icke till någon upplysning. Man gissade hit och dit. Somliga sade: Det är en krokodil, som praktiserat sig in i badsumpen och slagit sig ned der likasom en varg bland en fårahjord, men snart öfvertygade man sig om att der icke fanns någon enda öppning, genom hvilken denna grymma och törfärliga amfibie kunde komma in. Andra påstodo, att det var någon haj eller annan sådan glupsk fiskart, men bajarne lefva icke i sött vatten och bruka för öfrigt icke våga sig så långt upp I strömmarne. Man rådfrågade brahimerne och desse pästodo, att det var onda ondars verk. Polisen visste icke heller, huru den skulle förklara dessa dagliga förswinnanden, och sökte derföre helt enkelt förneka sanningen deraf. Det oaktadt lät den bevaka floden så långt den: flyter genom staden Benares; ingenting misstänkt förekom dock derstädes, så framt man icke hade velat fästa sig vid några kärl af bränd lera, som slöto på vattnet och tycktes följa flodens lopp. Men som det är vanligt i Indien att utlägga mycket svårt sjuka personer i Ganges, der de endast hållas uppe öfver vattnet af lerkärl, fästade under armhålorna, så egnade man icke bpågon uppmärksamhet derat. Imellertid bindrade detta icke fruntimren från att fortsätta sina tvagningar, ehuru de sökte hålla sig så nära stranden, som möjligt, eller fattade tag uti gallret. En dag uti sistl. April månad upphäfver en af dem ett förfärligt rop och försvinner uti samma ögonblick; men som hon var ung och stark, spjernade hon emot af alla krafter och lyckades befria sig från sin fiendes omfamnin g, samt skyndade tillbaka till sina väninnor. På vattnets svallning hade alla de förskräckta baderskorna trott, att det var en förfärlig krokodil, som pu ville hemta sig ett nytt offer. Men knappast hade hon hemtat sig från sin sinnesrörelse, då hon till alla de andras stora förvåning berättade, att hon icke blifvit anfallen af en krokodil, utau af en menniska, af en riktig karl. Man erfor också, att en karl, som egde en ovanlig förmåga att dyka, hade begagnat denna sin skicklighet och dagligen ) Med hvilken verksamhet Hr Reuterdahl, uti Theologisk Qvartalskrift, alltemellanåt befattade sig.