de kunna uthärda äfven ett längvarigt krig. Hoppet om framgång blir då sakrare; och den moraliska lyftning en arme derigenom vinner, har oftast asgjort utgången af mera än ett fältslag. I Öresunds-Posten läses följande insända uppsats: Tiderna föråndras och vi med dem. År 1831 lästes, i en s. k. Antiqvartalskrift i Lund, en recension af en akad. afhandling med titel: Doctrine Biblice de Spiritu Sancto lineamenta (grundlagen af Bibelns lära om den H. Ande): recensionen är undertecknad af dåvarande Theol. Docenten, numera Prosten och Kyrkoherden i Håslöf, Contraktsprosten och Ordensledamoten J. Pettersson. Den akad. afhandling, som blifvit föremål för denna märkliga recension, är författad af Doctor Reuterdahl, numera Stiftets Biskop. Sedan recensenten i de skarpaste ordalag tillrättavisat Herr Doctorns utsväfvande villomeningar, slutar han med följande ord: Jag öfverlemnar åt läsaren sjelf att afgöra, hvad förtroende den kan såsom recensent af Theol. afbandlingar ) fortjena, hvilken såsom bibeltolkare misstager sig om de tydligaste ställen, gör slutsatser, som vid minsta eftertanke befinnas vara oriktiga och förklarar uppkomsten af läran om den H. Ande på ett sätt, som ingalunda låter förena sig hvarken med förnuft eller uppenbarelse och som snarare liknar Natalis Comitis förklaringar öfver fornhedniska myther, än en Theologisk afhandling af en Christlig hufvuddogm.År 1831 angisves således Dr Reuterdahl offentligen för irrlärighet och 1855 intager han Biskopsstolen i Lund. Contr. prosten Joh. Pettersson var ju en ibland dem som på stadshuset i Lund, med glaset i hand, beneventerade H. Högvördighet, hvilken kort förut rekommenderat sin recensent till erhållande af Nordstjernan! Vi undra blott hvem som bestått förlikningskalaset.