MYPVBER — oo 2O2— 201244114U L11191 UT allierade makternas önskan, att låta en del af sina flottor öfvervintra i Svenska hamnar. Man vill veta, att amiral Dundas väntade besök i Sveriges hufvudstad skulle ha samma syfte. Med anledning deraf yttrar PIndep. Belge, hvars lutning mot Ryssland här ej må förbises: Om dessa uppgifter äro rigtiga: hvad skall konung Oscar svara på dessa uppfordringar? Skall han fortfara i sin vägran eller gifva vika för Frankrikes och Englands begäran? Många personer tro, att ett bifall skulle vara ett brott mot den stränga neutraliteten, som kabinetterna i Stockholm och Köpenhamn ömsesidigt förbundit sig att iakttaga, under den strid, som de allierades flottor bragt å bane i Östersjön. Också äro vi benägna att tro, att Svenska regeringen, fullföljande det handlingssätt den hittills i förening med Danmark följt, skall vidhålla sin vagran till de förenade makternas anspråk. Emellertid är, under närvarande förhällanden, de Skandinaviska makternas ställning så svår, så grannlaga, så qvistig (pineuse) att det kanske är för tidigt att derom ännu dömma. Det kunde vara möjligt att kabinettet i Stockholm, ansatt af kabinetten i Paris och London, slutade med att ge vika, men under förklaring, att det dermed icke tror sig hafva begått en handling, som vore kränkande mot neutraliteten. Såsom man finner vill denna tidning icke tro på någon anslutning af Sverige till vestmakterna. För vår del kunna vi dock icke föreställa oss, att gen. Canroberts sändning, till svar på de båda Svenska beskickningarne, har ett så underordnadt syfte, utan äro fastmer öfvertygade att vår neutralitet nu står på mycket svaga fötter, sedan det blir allt tydligare, att kriget till nästa sommar kommer att antaga en ännu allmännare Europeisk karakter. Detta förhållande framstår, enligt hvad en brefskrifvare från Paris till Börsenhalle antyder, dels af de i Frankrike i tysthet bedrifna nya rustningarne, dels af det beslutade upprättandet af eu ny armE. Sannolikt är ock, att den hufvudsakliga delen af Svarta-hafs-flottan kommer att beordras till operationer i Östersjön. Såsom något betecknande för Sveriges blifvande ställning i denna kris anföra vi följande uppsats i det Stockholmska veckobladet Söndagsbladet, hvars ledande uppsatser på sednare tider tydligt röjt spår af en halfofficiel karakter. Denna uppsats lyder sålunda: Man uttömde sig i gissningar rörande anledningen till amiral Virgins utomordentliga ambassad till Paris, så mycket mera som kort förut sriherre Knut Bonde afgått dit i enskild beskickning. Tisdagens telegrafdepescher löste dock denna gåta, och underrättade att ändamålet med hr amiralens beskickning var att till fransmännens kejsare öfverlemna insignierne till seraphimerorden. Bättre än mycket annat utvisar detta, huru obefogad den fruktan är, som en del af enfald, men andra af illvilja, uttalat, att den politik i afseende å Sveriges yttre angelägenheter, som Carl Johan, genom det ryktbara s. k. familjfördraget under 1812 års förvecklingar följde, skulle upptagas jemväl af konung Oscar. Kejsar Napoleon är nutidens mest framstående man, som håller krig och fred i sin hand; en honom i denna stund visad hedersbetygelse, innefattar en önskan om framgång för den sak, han synes harva gjort till sin lefnads mål: ståckandet af Rysslands förhatliga vålde! Folket har firat Sebastopols intagande af de allierade med fester i alla delar af landet; i dessa glädjeyttringar har landets konung af helt naturliga skäl ej kunnat deltaga. Han har nu uttryckt sin glädje deröfver genom nämnde kejsar Napoleon visade hedersbetygelse; konungs och folks önskningar mötas alltså, ehuru på olika vägar, hvaröfver ingen sann sosterlandsvän kan undgå att känna en liflig glädje. Utan att vara någon slags siare, torde en hvar af detta och mycket annat inse hvad klockan är slagen och åt hvilket håll visaren pekar. Programmet för Sveriges politik i krigsfrågan torde nu vara klart och tydligt, äfven för den skumögde. Val äfven det! Hoppet är godt; vissheten dock ännu bättre! Den af Sveriges konung kejsar Napoleon visade hedersbetygelse skulle alltid hafva tilldragit sig en ovanlig uppmärksamhet; men den tidpunkt som blifvit vald derföre, gifver densamma större vigt och betydelse, än den under andra förhållanden hade vunnit. Såsom sakerne nu gestalta sig och med den snabba utveckling krigshändelserne på Krim under sednare tider tagit, är det föga tvifvel underkastadt, att krigstheatern nästa vår förflyttas till de ryska östersjöprovinserne. Stunden är då kommen när Sverige kan blifva de allierade till gagn, då dess käcka arme och flotta kunna, vid sidan af tappra bundsförvand