Svenska Tidningen sortsätter sina uppsatser rörande Tjenstemännens löncvilkor och den af behofvet påkallade förbättringen deri. Uti en af dessa uppsatser ägnas särdeles uppmärksamhet åt aflöningsförhållandena vid armåen. Här framdragas åtskilliga af de orimligheter, som existera inom dessa förhållanden, af hvilka följande må anföras: Vid somliga regementen hafva t. ex. regements-qvartermästarne 1,006, 1,036 och 1,104 rdr bko i årlig löneinkomst, vid anura åter blott 600, 597 och 550 rdr; somliga auditörer hafva 740, 808 och 831 rdr, andra åter blott 440, 400 och 398 rdr; somliga förste adjutanter 595, 611 och 631 rdr, andra åter blott 491, 400 och 349 rdr; somliga förste löjtnanter 518 och 552 rdr, andra åter blott 300 och 299 rdr bko o. s. v. — År det billigt och rättvist, frågar med skäl Sv. Tidn:n, att staten aflönar sina tjenare i samma lönegrad så väsendtligt olika? Naturligtvis yrkar Sv. Tidnen en allmän löneförhöjning för armåen, likväl med iakttagande af en förnuftig anordning, hvarigenom osvannämnde inkonseqvenser skulle upphöra. Vi hafva ingenting häremot att invända, utan finna de framställda skälen till löneförhöjnin