Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1855, sida 2

en tanke. Men solkhopen hade dragits dit af en annan orsak: den stod samlad kring doktorns karriol. Det hemvana stoet hade vändt tillbaka med denna och — ett lik! Man skyndade mot Louis, för att förbereda honom på hvad som händt. Louis var nära att falla i vanmakt. Den döda kroppen låg utsträckt på en säng. Louis ville åderläta den, men det var fruktlöst. Gråtande nedsjönk sonen på knä vid sin fars stoft och bekände dermed otillräckligheten af sin konsts hjelpmedel. De kringstående vördade hans smarta och drogo sig tillbaka. Man trodde allmänt, att doktor Cret dött af blodslag. Louis hade sagt det, och alla, Olympe inberäknad, trodde det. Louis ensam visste, att ett sjelfmord egt rum, men han behöll denna hemlighet mellan Gud och sig. Hvad skola vi tillägga? Feesagorna hafva apotheoser för sina oskyldige, länge förföljde bjeltar, men detta är en sann berättelse. Louis och Olympe blefvo lyckliga, och deras lycka, blandad någon gång med ljuft vemod, stod desto tryggare mot framtidens stormar, som de haft många sorger att genomgå i det förflutna, och minnet af dessa varnade dem att blifva stolte i sin sällhet och glömma Gud.