Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1855, sida 3

Styckogods. Frlalfnel morgonbön. För några mansaldrar tillbaka sanns i ett pastorat vid norska gränsen en gammal prost, som hade sina egna besynnerliga vanor. Deribland var äfven hans sätt att förrätta sin morgonbön. Då han uppstigit och klädt sig, gick han ut på trappan till sitt bus aftog sin kalott, tryckte den emellan båda händer och utropade, med en blick mot bimmelen: Store Skapare, här ser du din son! Skottår. En vinter föll mycket snö, och bönderna i en by voro särdeles besvärade af skottning. En dag, då församlingens kyrkoherde passerade förbi under pågående arbete, beklagade de sig för honom och frågade: Vin inte vördig prosten vara god och Säga oss, huru det kommer sig, att vi i år jemt och Samt mäste skotta snö?4 — Jo, mina vänner, svarade prosten, Ådet kommer sig derutaf, att det är skottår i år! Efter denna tillfredsställande förklaring fortsatte bönderne utan knot sitt arbete. Ån EEE