Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1855, sida 2

2 : 5 AN -— 04 44 11 MV kongliga hofven. Det unga hofvet, kronprinsen och hans gemål med dotter, beger sig i denna vecka ifrån Drottningholm. Konungen, drottningen och prinsessan Eugenie begifva sig likväl först efter i medlet af nästa vecka, såsom det bestämdt säges. Om tiden för H. M. enkedrottningens inflyttning är ännu ingenting kändt; H. M. är nu så återställd, att hon gjort små promenader ute i friska luften äfven till fots. Theaterdirektören friherre Bonde återkom i Söndags från sin andra beskickningsresa till Paris. Huruvida han lyckats i sitt uppdrag, om han förmått utplåna det missnöje hvilket der skall gisvit sig temligen oförställdt tillkänna öfver den politik som vårt kabinett de sednaste två åren har följt, derom få vi profana naturligtvis ingenting veta. Hurn snart amiral Virgin återkommer är icke bekant. Man är nyfiken att få se om han då medförer något lull lull för H. M. konungen, t. ex. hederslegionens stora roda band, i utbyte mot det blå som skickodes härifrån. En sådan kontra-kurtoisie bevisar väl ingenting, men skulle den mot förmodan uteblifva, så skulle uteblifvandet bevisa så mycket mera. De svenska ledamöterna i den gemensamma svensk-norska kommitt6en för de judiciella frågorna begifva sig redan i nästa vecka i väg till Christiania. De tillhöra alla tre bestämdt junker-färgen och kunna således, efter H. K. H. kronprinsens ankomst till Christiania i vinter, der bilda en liten junker kamarilla. Sådant är ock konseqvent. Ått har tro på någon allvarlig förändring af system, må än utsidan någon gång emellanåt kameleontiskt spela med liberalfärgskiftningar, vore en dårskap förrän rikets ständer vida kraftigare uttalat sanningen än det skedde vid sednaste, riksmötet. Huru den nyssnämnda kommitteen blifvit sammansatt är emedlertid icke af så mycken vigt, som att få se huru den nya gemensamma kommitten för handelsoch sjöfartsförhållanderna, hvilken skall sammanträda i Stockholm, kommer att sammansättas så på den norska som svenska sidan. Den sednaste kommitten för dessa frågor, hvilken utsågs 1845, Sammansattes, som tyvärr är bekant, på sådant sätt, att dessa förhållanden ingalunda förbättrades utan tvertom förvärrades, så att ingenting utreddes och spänningen vida mer ökades än minskades. Skall detsamma ske äfven nu? Huru litet man kan förtrösta på, under den politik som hitintills följts, att nedsättandet af en kommitt i en fråga bevisar god vilja och fattadt beslut att drifva saken framåt, bevisar beklagligen ej blott 1845 års handelsoch sjöfarts kommitte, utan ock representations-kommitten, skattereglerings-kommitten och flera andra. Emedlertid är man här mycket intresserad att få se, hvilka ledamöter på svenska sidan skola utses. De förra gången utsedde voro sitt uppdrag ingalunda vuxne; skall man välja med mera omtanka denna gång, och hvilka finnas att välja på? Sedan all håg för förvärfvandet af kunskaper och duglighet blifvit utrotad genom ett mer än i fyratio år ihärdigt fullföljdt system, är uppgiften att finna dessa egenskaper sannerligen icke lätt att lösa. Men denna fråga är icke den enda utaf afgörande vigt, som man i anledning af kommittcens förordnande måste göra sig. När skall kommitt6en vara färdig med sitt arbete? Sådant måste bestämdt ske före nästa riksdag och storthing, om ej mera ondt än godt skall genom densammas förordnande åstadkommas. Vid nästa riksdag måste den vid sednaste riksmöte här började, men endast högst ofullkomligt verkställda tullreformen, ovilkorligen fullbordas. Allmanna tänkesättet sorcrar detta högt och det har rätt uti sin for ran. Är det meningen att besordra denna natianens önskan, då maste kommitigen hafva allemnat sina arbeten färdiga före nästa Åugusti månads utgång — och detta vore val äfven ingen svårighet om dugliga ledamöter valjas, som äro hemmastadde i ämnet och veta hvad de vilja. Men ett ypperligt sätt att lägga hinder i vägen för tullreformens fullbordan, vore det deremot om först kommitterades utnämning och sedan deras arbeten förhalas, så att de ej blifva färdiga förrän långt inpå nästa riksdag och kanske icke förr än efteråt. Hvilken macalös pretext blefve ej detta för alla prohibiionister vid riksdagen till skrik, att man ej skall vidröra några tullsatser förr än kommiten gjort sitt arbete färdigt och man fått se vad denna föreslagit. Jag tycker mig redan vå förhand höra det prohibitiva oljudet. Som bela denna fråga är utaf det allrastörta intresse för hela landet och synnerligast ör Götheborg och de vestra provinserna, så änner jag mig lisligt uppfordrad att snart och ullstandigare återkomma till densamma. I ullreform-frågan likasom i allt annat var reeringens handlingssätt vid sednaste riksdagan ngenting mindre än egnadt att ingilva förtronrda. doo bet