Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1855, sida 1

— Min Gud! hvad säger ni! Förklara er! — Det blir mycket svårt, fru grefvinna;. jag tvekar dock ej för min egen skull, ty då jag ser mig nära att beröfvas en så god, ädel och stersinnad son . . en son, som har bjeltars och den forskande lärdes egenskaper i en sällsynt förening? . . då har jag inget annat val än böja mitt hufvud under hvarje förödmjukelse; men Louis skulle ej förlåta mig att meddela er ett förtroende, som sårar hans bygsamhet, emedan det uppenbarar hans karakter i bela dess storhet. — Doktor, jag besvär er, att säga mig allt, som passerat; er förbehållsamhet låter mig lida verkliga qval. Jag skulle vara otacksam mot er och er . . . familj, om jag ej fordrade min andel af edra sorger. — Det är sannt, att ni är skyldig honom lifvet, sade gamle Cret med en väl spelad naivitet. — Ja, jag har honom näst Gud att tacka för de lyckligaste, de skönaste dagarne i milt lif, återtog Olympe, hvars känslor började öfversvalla; — jag står till honom i en skuld, som jag aldrig kan betala, och det är derför, som jag besvär er att säga mig allt. — Nu är eld i tundret, mumlade gubben; — nu gäller att föra luntan till krutet!