Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1855, sida 1

De tvenne Läkarne. (Af Louls UIDRaCh.) (Forts. fr. N:o 252.) Olympe sänkte hastigt ögonlocken . . . en minuts tystnad uppstod. Gamla Cret, som spelade sin roll såsom känslofull gubbe mycket bra, sneglade forskande på henne, för att utröna verkan af sin lilla fint. — Han kommer väl åtminstone att såga mig farväl, sade slutligen fru de Fouchy med undertryckt rörelse. Doktorn gjorde en missnöjd grimas. Han tyckte, att grefvinnan alltlör lätt förlikte sig med tanken på Louis resa. — Här behöss en kraltåtgärd, mumlade gubben. — nåväll luntan till krutdurhen! .. Jag skall väl få hennes hjerta att explodera . . Jag tror icke, återtog han högt, — att Louis mera sätter sin fot inom detta slott. Min son straffade herr de Solignac för förolämpningar af den gröfsta och nedrigaste art. Men han bar ej kunnat sörstumma alla baktalande tungor, och ryktet behöfver blott spridas hit, för att min stackars finkänslige och hängifne son skall duka under för en sådan skymfoch .. dö.