Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1855, sida 1

— Saken är lätt att förstå, återtog doktorn lugnt; — horr de Solignas intresse gick ut på, att ni aldrig skulle återvinna er helsa; han kunde då snart få ärfva er och derefter ädelmodigt belöna läkaren ... — Huru rysligt! utropade Olympe och dolde ansigtet i sina händer. — Ja, är det icke rysligt att höra? Men ännu rysligare är det att tro en dylik anklagelse ... och Louis trodde den. — Men ni, ni försvarade er väl mot densamma? — Jag ville försvara mig . . men det synes, som om försvaret varit svagt ... Desse ord uttalades långsamt och eftertryckligt. Den infernaliske diplomaten ville bli förstådd. Afven med fara att sjelf synas en ni ding ville han genom denna bekännelse visa. hvad Louis gjort och lidit. Fru de Fouchy vågade knappt betrakta den gamle mannen som nu först stod afhöljd och demaskerad inför henne. Men hennes afsky besegrades a det ömma medlidande, som vid tanken på Loui: genomströmmade henne. (Forts.)