Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1855, sida 3

. 149 CH IUHUMALIIHA derelter. När Bray kommit i polisen . bärder, erkände han straxt att han stulit uret, gafflarne, såsskedarne m. m. från kaptenen och uppgaf tillika att kamraten, som hette Heinrich Johnson, derom hade kännedom. Evär samme Johnson likaledes utan tillåtelse lemnat ,Ranger och påtagligen hade sig bekant tillgreppet, blef äfven han, på kaptenens begäran eftersökt och samma dag gripen, da båda kamraterna insattes i polisvakten i Åajorna, hvarifrån de i söndags infördes till häktet i staden, för att påföljande dag inställas till förhörs undergående. Vid ransakningen härom i Måndags inför poliskammaren, då kapten Hunter var personligen tillstädes, biträdd af engelske koosulatssekreteraren Duff säsom tolk, uppgaf den förre att ban mistat utur en tennlåda försedd med ås, dertill dock uyckelu funnits hängande i kajuten, det anhållna gulduret, gaffiarne och sockertången, bvarförutan han Saknade 5 små och 7 stora gafflar, 6 theskedar, 2 desertskedar och 1 saltsked, bvilka dock icke voro af silfver, såsom Bray inbillat sig och dem, som af honom köpt och erhållit sådane, utan endast af nysilfver. Derjemte hade kaptenen ur samma låds blifvit bestulen på en börs iunehällande 3 sovereign i guld, 3 crona och några eng. shillingar i silfver, tillika med något tus, utgörande 7 öb. hvilket allt han vore säker på ingen annan tiilgripit än Bray, som haft fritt tillträde till kajuten. Tillislade Bray derefter förekallad och hörd, uppgaf rörand sina lefnadsomständigheter, att han var född i Mayfield i Yorkshire uti England vid jultiden 1838 eller 1839; fadren, slagtare till yrket, hette Samuel Bray. Emanuel sade sig icke tillförne ha varit tlllalad för brott. Med kapten Hunter hade han varit Sex månader, hvilket var den första sjöresa han gjorde. Beträffande det brot, hvarför han nu stod tilltalad, vidhöll Bray sitt erkännande att han den 17 dennes utur tennlådan i kajuten stulit gulduret och deaf polisen anhållna effekterna, i afsigt att genom desammes förvandling uti penningar kunna återkomma till England, hvarsid Johnson erhållit 24 rdr, för sin hemresa till Hamburg, men deremot förnekade han på det bestämdaste ha tillgripit hvad kaptenen uppgifvit sig i öfrigt ha mistat. Tillåggande Bray, på fråga, att Heinrich Johnson varit den, som inledt honom på brottets bana, enär han aldrig fallit på den tanken att bestjala kaptenen, om icke Johnson, då denne en dag för icke längesedan haft något att syssla i kajuten, anmodat Bray att visa honom ålskilliga af kaptenens saker, hvarvid Johnson yttrat, att Bray borde stjäla dem, så kunde båda genom desammas försäljning erhålla penningar för resa till Hamburg. Tillfölje häraf hade han tagit de ifrågavarande effekterna, af hvilka han efter ankomsten i land, lemnat en del till JohnSon, som sagt sig känna ett ställe, der de kunde afyttras, men sedermera återställt dem, uten att ha försält något deraf. Sedan Bray afträdt, förekom Heinrich Johnson, som sade sig vara född 1832 i Altona. Fadren var sjökaptenen Johan Adolf Schlossman. Tillförne hade Hein rich icke varit tilltalad eller straffad för något brott. Sedan sju år hade han farit till sjös; de sednaste sex månaderna med kapten Hunter. Rörande den begångna stölden berättade han, att han icke vetat deraf förrän han och Bray den 18 dennes kommit i land, då han bemärkt att denne innehast gulduret och de anhållna effekterna samt börsen med 3 sovereign, crona och några eng. shillingar. Johnson hade då tillfrågat honom, om åtkomsten härtill, hvarpå Bray öppet meddelat att han, med undantag af uret, stulit allisammans från kaptenen, som han till och med plundrat på två par byxor, ett par strumpor och en undorskjorta, men huru han åtkommit urct, nämndes icke, ehuru Johnson väl kunde förstå att ban på lika ärligt sätt förskaffat sig detsamma. Han sade sig dock icke kunna uppgifva huru många persedlar Bray stulit. Den halfva sovereignen blef vexlad på ett ställe i Majorna, men cronan hade Bray ännu hos Sig; hvad som blifvit af de eng. shillingarne, hade han sig deremot icke bekant. Af de genom lånetransaktionen med uret bekomna penningarne, erkände han sig ha emottagit 15 rdr, för sin tillämnade resa till Hamburg; samt dessutom 2 rdr, hvarför han inköpt den bindhalsduk han hade på sig. Bray, som, med anledning häraf ånyo förekallad, uppmanades att sanningsenligt afgifva en sullständig berättelse om stolden, sann derpå slutligen för godt att tillstå det han plundrat kapten såväl på uret och börsen som äfven de andra effekterna, hvarjemte han måste vidgå ätt han stulit en oljad stortröja från timmermannen å fartyget, hvilken tröja Johnson äfven sett honom inneha och som, enligt Brays uppgift, skulle finnas i logiet. Kapten Hunter yttrade derefter, att, sedan han fått Bray ombord, hade han förnummit att denne begått något fuffens i hemorten, nvadan han kunnat förstå att hans anförvandter velat blifva honom qvitt. Tillläggande slutligen kapten Hunter, att det ifrågavarande uret i inköp kostat honom 16 pund sterling. För ransakningens vidare fullföljd öfverlemnade poliskammaren målet till Säfveapl. PpO