Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1855, sida 1

— Är du der, din rymmare, din nattvandrare! ropade doktorn mot Louis, när denne stadnade utanför dörren; men han tystnade hastigt, när han varseblef sin sons hemlighetsfulla utseende. Louis syntes på en gång förskräckt och nöjd. Man kunde säga, att förskräckelsen påskyndat hans sard, men att de nyheter, ban medlörde, voro goda. Doktorn, som höll stoet, medan Louis steg af, anmärkte att det var betäckt med skum, och när han fört sin älskling till stallet, glömde han nu för första gången alt gifva den sin hafreranson. När far och son inkommit, frågade den förre: — Hvad betyder allt det här? .. Hvarifrån kommer du? — Min far, svarade Louis och tryckte ömt hans hand; — jag återför till er hedern och själsfriden. — Hvar har du hittat dem? frågade gubben skämtsamt. — Den mannen, som vågade förolämpa er, har jag utmanat: jag har duellerat och dödat honom .. Louis blickade stolt på sin far. — Din galning! ropade denne; — du bär dig då alltid oskickligt åt. Alltid är du framme i otid!