Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1855, sida 1

De tvenne Läkarne. (Af Louis Ulbaeh.) (Forts. fr. N:o 251.) För första gången, alltsedan den första taflan af detta drama upprullades för läsaren, kände den jernhårde mannen, att han hade ett hjerta. Att det var Guds hand, som fört Louis under drifhjulen af dessa händelser, för att måhända krossas af dem, eller att sonens lit och lycka kanske var den vedergällning, som den af fadren så länge gäckade gudomliga rättvisan kräfde — sådane sentimentala tankar kunde emellertid ej uppstå hos den stoiske fritänkaren; men han fruktade, att Louis möjligen företagit något störande för hans planer, samt tänkte slygtigt på möjligheten af ett sjelf mord. Tvenne timmar förflöto, och doktorns otålighet stegrades. Louis återkom ej. Hvar skule man söka honom ... hvar fråga efter honom? Slutligen kunde doktorn ej styra sig längre: han tog sin käpp, för att gå till slottet, då plötsligt hans ridstos välbekanta gnaggning och hofslagen af ett raskt traf läto höra sig.