Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1855, sida 1

sinnig ester en af de värjor vi medfört. Tvenne af byns innevånare blefvo grefvens vittnen, och en fjerdedels timme derefter återvände de till byn med hans blodiga lik. Guds blixt träfade honom från spetsen af min klinga. Jag vet ej sjelf huru jag förde mitt vapen, men det genomborrade hans hjerta. — För tusan! ropade doktor Ceret gladt; herr grefven hade verkligen rätt i går, då han spådde, att han skulle dö af en bjertåkomma. Då man närmare tänker på saken, är det bäst, såsom det nu skett. Dender Solignac var en besvärlig herre .. Du förstår minsann att befria dig från medtäflare hos din älskarinna! — Skämta icke så .. af medlidande med mig, min far! sade Louis, nedsjunkande i en stol; jag skall aldrig kunna glömma den fallnes vanställda drag och bleka blodfradgande läppar. — År du kanske rädd för spöken? Det fattades sannerligen bara det, att göra din bild fullständig, du misslyckade läkareämne. — Jag tror på Gud, min far .. O, om ni vill som jag, så lemna vi denna nejd och resa till Paris. Der skall jag måhända under arbete och mödor kunna glömma .. Men i hvarje fall skall jag anstränga mig att förvälva en ställning, som skall tillfredsställa edra fordringar på mig.