Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1855, sida 1

—)n)—0 — De tvenne Läkarne. (Af Louis Ulbacnh.) (Forts. fr. N:o 250.) — Kurera henne! Det är ett afskyvärdt, oerhördt nidingsdåd! utropade de Solignac med en harm, som fullkomligt liknade den, som en hederlig man känner öfver ett brott; — först låta din son kurera henne och sedan koppla dem tillsammans i äktenskap, är icke din afsigt sådan, du falske usling? — Nåväl, om jag nu hyser denna öregiriga afsigt? frågade doktorn lugnt, i det han fixerade sin medbrottsling. Gubben var road af scenen och önskade drifva den till någon ytterlighet, för att deri erhålla en förevändning till brytning med de Solignac. — Hvad! skulle du våga det? stammade de Solignac skummande af vrede. — Hvarför icke? den lilla enkan har både god smak och sundt förnuft: om hon derför tycker, att Louis med sin hederliga karakter och sina kunskaper är förmer än en dum ärelös adelsman, sinner jag ej, hvad ondt hon skulle göra i att följa sin fantasi. — Och millionerna, din bof . . . millioner