SE Frankrike, der sakerna lätt bringas till sin spets. Det är dessutom arbetarebefolkningen, som i sjelfva verket uppbär det Fransyska kejsardömet. Men åtgärderna synas oss vara under alla förhållanden rigtiga och i högsta måtto värda efterföljd. Mot arbetsklassens klagan öfver den dyra tiden har man hittills haft att ställa den erinran,. att äfven daglönerna fördubblats likasom betalningen för arbete öfverhufvud. Men detta skäl, hvarn-ed man velat nedtysta all klagan, förlorar sin kraft i det ögonblick arbetstillfällen saknas. Då inträder fastmer det fruktansvärda skådespel, som de moderna samhällena så ofta få skåda, att personer lida nöd, under det de förgäfves söka tillfälle att få på ärligt sätt förtjena sitt bröd. I Sverige hafva för alla våra kommuner, vare sig å land eller i stad, de förflutna och innevarande åren varit i högsta grad vinstgifvande. Kommunerna hafva nu således råd att uträtta något, som på samma gång bör kunna lända kommunen till nytta och bereda arbetslöse personer arbetsförtjenst under vintern. Pålandet kunna alltid enskilta egendomsägare inom kommunen åtaga sig en stor del af denna börda, om den blir någon sådan. I annat fall blir det kommunen, som bör gripa sig an, beredande åt qvinnorna arbetsförtjenst af spånad, söm och väfnad, samt åt männerna sådana arbeten, som å hvarje ort kunna lända till allmänt gagn. Det är dock egentligen inom städerna, som arbetslöshet under den döda årstiden inträffar. Särdeles måste detta vara förhållandet i en handelsstad, der så många arbetare äro sysselsatta i och för den dagliga trasiken. Då denna upphör, upphör äfven sysselsattningarne. Hade dessa arbetare nog omtanka, att under den goda tiden spara för den onda, så vore både deras egna och andras bekymmer för dem lättare, men nu är det beklagligen så många som icke ega denna omtanka, många äfven som med all omtanka icke kunna få något öfverskott. För alla dessa personer tagas, särdeles under tider sådana som de närvarande, alla lyckligare lottade samhällsmedlemmars uppmärksamhet och deltagande i största anspråk. Men framför allt borde kommunens styresmän här vara i tid betänkta på hvad som skall göras till förekommande af en nöd, som alltid på ett eller annat sätt verkar oro inom samhället. Det finnes, såsom sagdt, väl icke någon kommun, som ej har några allmän na arbeten, hvilka kunna och böra vintertiden utföras. Om ej annat har man behof af bostäder för dessa samma arbetare. Må man företaga dylika arbeten och utföra af dem så mycket som möjligt kan fullgöras. Vidare har man alltid behof af stenhuggning, sönderslagning af I sten för gator och vägar, m. m. Det är af största vigt, att man åvägabringar dylika arbeten i den vidd, att de alltid finnas att tillgå för den arbetslöse. Häri ligger, efter vår tanke, den enda förnustiga utvägen, att möta en genom bekymmer och nöd i oro bragdt arbetarebefolknings anspråk. Mången yrkar att kommunerna utomdess skulle göra spanmålsuppköp, för att hålla behöfvande till handa. Vi anse detta vara en, om ej omöjlig, dock ganska vansklig uppgift. Hvad man i denna väg möjligen kunde göra, vore att upprätta matinrättningar, der en god och sund föda kunde erhållas till så billigt pris som möjligt. Äfven åtskilliga andra speciella åtgärder kunde vidtagas, till lättande af de mindre konsumenternas bekymmer, Såsom veduppköp, inrättande af herbergen, uppförande af tvätthus, m. m. Och till de flesta af dessa företag kunde just de öfverflödiga arbetskrafterna användas. Det är i sanning tid, att kommunernas myn digheter tänka på detta ärende, ty om vi också icke i Sverige hafva samma anledning till oro som förefinnes i de flesta andra europeiska länder, så är dock äfven hos oss omständigheternas kraf i detta hänseende ganska tvingande, och likasom vi uppmana arbetaren att under den goda tiden hafva den osäkra framtiden för ögonen, så bör man äfven sjelf under lugna tider icke låta invagga sig i tanklöshet och säkerhet, utan fastmer just då ägna hela sin uppmärksamhet åt förekommande af bekymmer, på hvilka man eljest är oberedd, och vid hvilkas inträffande man står handfallen. De uppoffringar man då måste göra blifva mångdubbelt större än de, med hvilka man, genom en sörnustig omtanka i rättan tid, kunnat afböja alla faror. Vi anse oss böra lägga dessa erinringar på våra styrandes hjertan, emedan de ju äro tillsatte för att bevaka det allmännas väl äfven för de fall, då eftertanken tages litet mara ; an.