Hvad Red:n af H. T. angär, har den icke sorbisett de här af Ins:n päpekade beklagliga förhållanden, men säg oss: -huru skall det onda hjelpas? Ins:n har öfverlemnat svaret härpå till de som äro visare än han. Detta är visserligen ett beqvamt sätt att komma ifrån saken och i viss mån berättigadt, men hvar finna någon af dessa vise-, som kan lösa den svåra uppgiften? Ins:n bör ej vara okunnig om, att många hafva försökt sig på denna uppgilt, men ingen har, oss veterligen, tillfyllestgörande löst densamma. För vår ringa del hafva vi åt detta ämne ägnat ett temligen varmt nit och deltagande och åtskillig forskning, men resultatet, frukten af flera års begrundning, bar blifvit det sorgliga, att något specifikt botemedel mot det onda icke gifves, utan att denna svåra sjukdom inom samhällskroppen endast kan botas derigenom att hela organismens helsa förbättras, hvarigenom den erhåller helsokraft nog, att småningom bota de sjuka delarne, Och denna det helas helsa ligger i landets allmånna vålmåga. De två sista åren ha för Sverge verkat ofantligt i sistnämnda afseende, och proletariatet har också på grund deraf i hög grad aftagit. — Härmed hafva vi likväl ej velat säga, att icke äfven partiella åtgärder kunna och böra vidtagas till det ondas afhjelpande, tvertom hafva vi mer än en gång förordat sådana, men de äro så många och ingå i så många rigtningar, att de icke kunna så hastigt utföras, älven om det funnes ett varmt medborgeligt intresse alt verka i denna anda. Amnet är, såsom förut blifvit yttradt, lika omfattande som angeläget, och förtjenar väl att all möjlig uppmärksamhet blefve detsamma ägnadt.