bbe tvenne Läkarne. (Af Louis UIDach.) (Forts. fr. N:o 249.) Louis besöker grefvinnan hvarje morgon. Olympe, befriad från jden fasa, som doktorns oändliga medikamentsslaskor underhollo hos henne, och ej langre bunden vid en undergräfvande diet, blomstrar småningom åter upp och utbyter dödens dystra skönhet mot lifvets förlöriska behag. Lik hjeltinnan i någon riddarsaga sitter hon innesluten i sitt slott och längtar dagligen efter den vän, som skall återskanka henne fribeten och glädjen. Louis och Olympe öfverenskomma om promenader, draga fördel af hvarje solstråle och njuta hvarje ögonblick, som erbjuder dem en molnfri himmel och blomstrens vällukt. De gå bredvid hvarandra i alleerna, stundom skämtande och skrattande, stundom öfverlemnande sig åt den ännu högre njutningen af tysta betraktelser. Den yttre verlden — var den till för detta lyckliga par? Det är svårt att afgöra, men man får väl antaga, att de ha kunskap om tillvaron af andra varelser utanför deras egen,