Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1855, sida 1

kunde förmå sig att trotsa doktorn eller befria sig från hans besök, så vore denna månad en tillräcklig och väl använd termin. Men hvilket företag! Om Louis ej efter denna vigtiga månads förlopp hunnit aflägsna Olympe, eller hon envisades att qvarstanna på sloltet, för att låta vårda sig af doktor Ceret — kun de Louis då ständigt följa bennes steg och vara i stånd att skydda och rädda henne mot nya okända faror? Huru många nätter tillbragte ej den unge läkaren under betraktelser och böner! Med hvilken bälvan raknade han ej de hastigt slyende dagarne! Heilken ängslan förrådde ej de omsorger, hvarmed han omgaf sin dyrkade patient! Gamle Ceret förebar såsom skäl för sitt uteblisvande, att han hade en ovanlig mängd sjuke, som togo hans omsorg i anspråk. Han höll samvetsgrannt ord och förbehöl sig blott att komma emellan, när omständigheterna så skulle kräfva, för att påskynda den nya så lockande upplösningen af den uppgift, som han lörelagt sig. Louis väsende, som i ensamheten var slutet och vemodigt, öp nade sig i O ympes grannskap, såsom blemknoppen för solen. Han log, för att se henne le, och då han hugsvalade henne, tröstade han på samma gång sig sjell.