Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1855, sida 3

krampaktigt. Hon drog ett djupt andetag och ryckande sin band ur min varma handtryckning vände hon sig plötsligt ifrån mig, begrof sitt englasköna ansigte i näsduken och — nos! Besynanerlig tankspriddhet. En doktor Stukely oslade en dag, enligt öfverenskommelse, ett besök hos sir Isaac Newton. Tjenaren sade, att han var uti sin studerkammare och satt ingen fick störa honom der; men som det var nära middagstiden, satte doktorn sig ned för att vänta på honom. Efter en kort stund inbars en stekt kyckling under ett lock till middageo. En timma förflöt och Newton kom icke. Då uppåt doktorn fogeln, betäckte åter det tomma fatet, samt gaf tjenaren befallning att tillaga en annan åt sin herre. Innan den var färdig, inträdde den berömde mannen. Han bad om ursäkt för sitt dröjsmål och tillade: Gif mig blott tid att göra en kort måltid och jag skall vara till er tjenst; jag är uttröttad och matt. Sedan han yttrat detta, afiog ban locket till det tomma fatet och vände sig, utan minsta forundran, till Stukely med ett leende: 8e, yttrade han, så tankspridde vi lärde kunna vara; jag hade glömt att jag redan spisat. Optiskt fenomen. Från Finland skrifves d. 8 sistlidne September: vid pass kl. 8 om morgonen observerades emellan Sattula gästgifveri i Hattula socken och Kouvola gästgifveri i Rengo kapell, under torr och något blåsig väderlek samt halsklar himmel, ett sällsyntare optiskt fenomen. Omkring solen, som endast litet fördunklades af en tunn sky, syntes en mattare halfcirkel i regnbågens färger, och i dennes högra sida, vid samma höjd som solen, en annan solbild, äfven omgifven af en likadan halfcirkel, hvars venstra sida var dragen genom solen. Omkring begge solbilderna och deras periferiska bågar var omskrifven en tredje större båge, praktfullare och klarare än de förra, och denna tangerades åter af en tredje, lika klar båge, men kortare och uppochnedvänd. Fenomenet, som syntes upptaga 30 å 40 grader af himlahvalsvet, fortfor vid pass en half timme, och innan det småningom upphörde, bade ännu en tredje, men ganska matt solbild aftecknat sig venster om solen, på lika afstand som den bögra, då ännu skönjbara solbilden. Afven i Åbo hafva flera personer varit ögonvittnen till detta intressanta fenomen, som här observerats samma dag (den 8!) kl. 10 f. m. (P.-T.) Samuel KHlingenstjerna utsågs 1755 till kronprinsen Gustafs informator. Såsom ett prof på sättet huru han förstod att gifva sin kungliga elev lärdomar, berättas följande: En gång satt prinsen, omgifven af sina unga kavaljerer eller rättare lekkamrater, och utdelade åt dem allehanda höga emdeten, som skulle tillfalla dem, när han en gång blifvit konung. Klingenstjerna frågade, om han dervid skulle blifva belt och hållen förgäten. Försäkrad af prinsen att äfven han skulle erhälla hvad han önskade, svarade han: att han vore gammal och för egen del ingenting begärde, men att han hade en trogen och tillgifven tjenare, för hvilken han anhöll, att han måtte blifva Hans Konglig Höghets moriau. ÅÅr han då svart? frågade Gustaf. Nej, svarade Klingenstjerna, men han blir väl, när han får sysslan.