Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1855, sida 1

TPe tvenne Läkarne. (Af LOIS Ulback.) (Forts. fr. N:o 246.) — Du är icke stark i diskussionen, min stackars gosse, fortfor doktorn, i det han sökte draga munnen till ett leende; — du märkte icke, att jag blott ville roa mig med dig och ställa din unga logik på prof. I stället för att svara, borrade Louis sina blickar djupt in i fadrens. Cret rodnade som en skolgosse. Han, som så väl förstad att beherrska sig inför vanliga vittnen och var så oförskämd mot de Solignac, kände sig blottställd och sårbar inför sin son. Återstrålningen från dennes rena själ belyste de mörka cjupen i hans egen, och om han haft något af hjerta qvar, måste detta nu eller aldrig låtil sörspörja sig. Han kände sig besvärad och gjorde en rörelse, likasom för att återvända till slottet. — Gå icke dit! gå icke dit! ropade Louis nästan mot sin vilja. Doktorn rynkade ögonbrynen och bet sig i läppen. Hans oskicklighet var icke godtzjord. Han hade hädanefter en domare vid sin sida.