alls 44 SK. J I. Amsterdam 56 d. d. 1191 sk. Rättegångsoch Polissaker. Undersökning rörande den eldsvåda, som på morgonen den 13 dennes mellan kl. 4 och 5 iuträslsade i kopparslagaremäst. J. Trädgårdhs bus vid Klädpressaregatan å Qvarnberget, förevar i Tisdags inför poliskammaren, och hördes då ej mindre skomskaremästarer F. L Rudben, i hvilken senares byrda lägenhet elden utbrutit, än äfven dennes hustru och andra i buset boende personer jemte några af deras grannar. Rudhens hustru berättade att då hon den 12 på aftonen vid åttatiden uppehållit sig i köket, hvarest elden utbrutit, hade hon haft något att syssla uti en under ett bord vid fönstret stående kista, der linne och andra kläder sorvarades, hvarvid hon hafst brinnande ljus i handen. Senare på aftonen eller under natten bade ingen varit i köket. Mellan kl. 10 och 11 hade makarne Rudhen gått till sangs, men tidigt påföljande morgon funmt eld ha utbrutit vid fönstret i köket, så att kistan och bordet jemte golfvet derbredvid varit i låga. Hustru Rudhen hade då öppnat dörren åt förstugan och ropat på hjelp, hvarefter flere personer kommit till stället och släckt elden. Rudhen sjelf hade icke annat alt meddela än hvad bustrun omalat, men tillade, på fråga, au han icke hade sin lösegendom brandförsäkrad. Af undersökningen i öfrigt inhemtades, att en i huset boende arbetskarls hustru varit den, som först bemärkt elden. då hon vid fyra-tiden på morgonen nedkommit på gården, enär bon varsnat eldgnistor och rök uttränga genom fönstret i Rudhens kök samt från den derunder varande vedboden. Hon hade dervid genom rop väckt husfolket, då hustru Rudhen något derefter visat sig i köksdörren, påkallande hjelp och sägande att eld uppkommit uti hennes linnekista. Fönsterrutorna bade i detsamma sprungit och lågor slagit ut, men då blef elden släckt af husfolket och några grannar. Både kisten och bordet hefunnos fortärda af elden, som äfven genomträngt golfvet, så att den banat sig väg till vedboden. Samtlige hörde personer öfverensstämde deruti att elden efter all sannolikhet uppstått i kistan. Efter hvad sålunda förekommit och då inga vidare upplysningar nu voro att tillgå, förklarade poliskammeren den hållna undersökningen icke föranleda till någon vidare åtgärd. I Söndags på morgonen upptogs utur Rosenlundskanalen liket af en mansperson, som igenkändes vara skepparan Bengt Berndtsson från Heberg i Åstads socken af Hallands län, Vid undersökning befanns han inneba en plånbok med 186 rår, ett nysilfversickur med dubbla boetter, en portemonnaie, en knif, en spegel jemte kamm och 2:ue betyger. Vid härom i Måndags hållet polisförhör upplystes, att den dödes broder, bätkarlen Elias Berndtsson, anmält, att han jemte Bengt den 4 dennes omkring kl. 10 på aftonen lemnat traktör Jonssons på lilla Berget belägna värdshus, der de en stund förut sällskapat med hvarandra, men att Bengt, sedan bröderna åtsklijts på gatan, icke vidare låtit höra af sig, ehuru Elias, som direkte begifvit sig till brodrens vid Fisktorget liggande båt, der länge fastän förgäfves inväntat hans ankomst. Med anledning häraf förmodade Elias ott brodren på ett eller annat sätt vådligen omkommit, enär han så plötsligt försvunnit. Traktör Jonsson, uppkallad för att höras om han hade några upplysningar att meddela, sormälte, att bröderne ifrågavarande afton besökt hans värdshus vid tiotiden, men då Bengt Berndtsson blifvit högljudd, derunder ban pratat något, som skulle galla för engelska, hade hr Jonsson tillsagt bröderne att det vore bäst för dem att gå till båten, hvarpå de aflägsnade sig. Bengt hade dervid väl varit id godt homör, men icke rusig, hvilket en nattväktare, som befann sig på gatan utanför värdshuset och samtalade med bröderne, äfvenledes kunde intyga. Då intet tecken till yttre våld var synligt å den dö da kroppen och Bengt Berndtsson efter all avledning vådligen omkommit, förklarade poliskammaren att intet hinder mötte för den dödes begrafning. I polisen har hemmansegaren Johannes Nilsson i Eklanda Gokegården af Fässbergs socken i Tisdags anmält, att han samma dag på morgonen påträffat å gården Östra Kroppås utmark, i Fassbergs socken, nara lilla Enggården, liket af Jen mansperson, iklädd uniformströja med kullriga messingsknappar, blåa byxor och mössa. Efter allt utseende har den döde legat der länge, enär kroppen redan undergått betydlig förvandling. Hvem mannen i lifstiden varit eller på hvad sätt han ljutit döden, har man sig ej bekant. Vid patrullering å vägen vid Gullbergsbro i går morse bemärkte poliskonstapeln 38 Furster en välklädd karl liggande under några träd uti den så kallade Bergsträdgärden å Gudbero egor. Vid narmare päse ende befanns att mannen, som igenkändes vara säraddaregesällen P. M Rosenqvist, i arbete hos den i närbeten boende skräddaren Ekström, med en bredvid liggande pistol skjutit sig i munnen, hvilket likväl icke medfört åsyftad verkan, enär skottet väl sårat, men icke dödat honom, så att han till och med haft krafter nog att sedermera ånyo ladda pistolen, fastän han icke velat eller kunnat aflossa densamma. Enär slera personer i grannskapet aftonen förut omkring kl. 9, vid hvilken tid Rosenqvist lemnat sin bostad, hört knollen af ett pistolskott, men ej vetet hvarifrån detta härledt sig, är det all anledning att förmoda, det Rosenqvist då begått mordförsöket. Han lär således ba legat hala patten I sin bjelplösa belägenhet, troligen ett rof för de rysligeste plågor, till dess Furster upptäckte honom hvarefter han ännu vid lif, ehuru ytterst svas och utan förmåga att kunna tala, aflordes till sjukbuset. O ycklig kärlek söges vara orsaken till ldet sortusslade beslutet, ö i Mr . me Styckegods. 127 na —