stelsen att disputera. Långt ifrån att undvika dispyten, kände han sig derför benägen att sortsätta den. — Der ser man, ropade han, frukten af de nya sekterna inom vetenskapen. Man vill skåda djupare, än våra sinnen medgifva, vill blicka inanför den synbara ytan, och följden biir, att ju tydligare en sak visar sig för våra ögon, desto mindre tror man på den. Jag har sagt och påstår ännu, att antiphologistiska medel, mjölkbsandsdt vatten, gummidrycker, åderlåtningar och mitt förträffliga digitalis alldeles icke äre för starka medel att bekämpa hjertats oregelbundna haftignet. Du betvillar således, att vår patient lider af pulsäderbråck? — Jag betviflar ej, svarade Louis med fasthet, att ni, min far, genom detta system slutligen förorsakar den sjukdom ni vill bota. Grefvinnans lidande är helt enkelt nervöst, men ni gör deraf pulsäderbräck. Nf får snart rätt .. Se der allt! — Åh, du tager mig för en by-barberare! — Nej, min far. Jag tror på era kunskaper, men tvislar på edra äsigter. Lätom oss nu afbryta detta samtal och gå in. Jag har funnit fru de Fouchy i ett tillstånd, som skulle förskräckt er. Era föreskrilter kunde jag ej följa; jag måste, för att rädda henne, bryta