Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1855, sida 1

— — ———— nom. Det fanns i gubbens vrede någonting mer än fanatism ... De argumenter, den ersarne och lärde mannen anfört, voro synbarligen alltför svaga att kunna tillfredsställa honom sjelf och utgöra en ledträd för hans sätt att behandla grefvinnan. Louis intoas af fasa öfver hvad han erfor. Blodet stockade sig i hans bröst, han bleknade, vacklade och var nära att svimma. Doktor Ceret förstod, hvad som föregick inom Louis. Gubben kände en feberrysning genomila sina lemmar; den gudiöse tviflsren blef för första gången i sitt lif gripen af tenken på Gud och samvetet, då han nu kände sig misstankt al den enda varelse, som han älskade här i verlden. — Louis, min son, mår da illa? frågade han. — Det var ingenting, min far, svarade Louis, vikande ett steg tillbaks, likasom af fruktan att vidröra den hand, som fadren sträckte mot honom. (Forts.)