Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1855, sida 1

— mot dem och gifva henne hjertstärkande medel, som — U Hvad har du gjort, olycklige? skrek doktorn, hvars ansigte blef askgrått af vrede, som ej längre kunde tyglas. — Jag har gjort min pligt. — Din pligt är att lyda och vörda mig. — Och att rädda dem, som svatva i dödsfara. — Dödsfara? Det år du, som framkallat denna fara. Grefvinnvan är förlorad. Hon mäste dö af pulsåderbråck .. hon skall dö deraf! Duktor Ceret skallde af vrede; ban var ej längre herre ötver sig sjelf. Motsägelserna och skymfen att bli ansedd for en okunnig qvackSalsvare af det enda vittne, han hade att tillfredsställa, lockade ofrivilligt hemligheten på hans läppar. Han var färdig att tillstå allt, ty han ville hellre vara fruktad an omkad. Uttrycket i Louis anlatsdrag återförde honom till besinning. Då denne omöjligen kunde an taga, att en dylik hårdnackenbet harrörde af vetenskaplig öfvertygelse, kände han sig plötsligt gripen af en hemsk qvafvande misstanka. Han betraktade denne gamle, som han älskat så ömt, och kände, att mellan sig och honom sanns något, han visste icke hvad, som isade hans hjerta och kom honom att bäfva. Det beslutsamma i doktorns blick förskräckte ho