Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1855, sida 1

sörekomma santasiens snedsprång, yttrade han med hög röst: — Sådan dum id det var att göra Louis till läkare! Han är ej ett ovanligt dumhufvud, och jag skulle ha roligt af hans medicinska iakttagelser, om jag ej blefve ursinnig öfver dem. Den olyckige! Han förderfvar alltsammans för mig. V. To he or not to be. Striden mellan sar och son blef allt mer öfverhangande, allt mer hotande. Den hade börjat föregående dagen, ej med djerfva våldsamma anfall, utan med ett tyst, hemligt och försigtigt skärmytslande, Doktorn, som förut varit så förbehållsam i afseende på sina recep ter, gjorde sig nu ett pedantiskt noje af att fullständigt nedskrifva dem efter konstens reglor samt vidt och bredt orda om och förklara dem; men han stod fast vid den regime, han en gång för alla föreskrifvit grefvinnan, och ordinerade ännu flitigare än förut sina digitalisextrakter.