be tvenne Läkarne. (Forts. fr. N:o 243.) — Gör som du behagar. Men sakta dig för att klandra mina recepter! Du har icke kommit hit för att konsulteras. Sof, läs, promenera, gör hvad du vill, men låt mig vara i fred ! De voro nu hemkomne. För första gången i sitt lif skiljdes far och son utan att omsamna hvarandra, utan att ens trycka hvarandras händer... Och likväl älskade de hvarandra med den innerligaste ömhet! Louis skyndade in på sin kammare och tillbragte en delaf, natten under den hältigaste sinnesrörelse. Framemot morgonen ösvervaldigade honom tröttheten, och ban somnade. På den medicinska afnandling, ynglingen under nattens långa timmar hållit i sin hand, glänste tvenne stora tårar i nattlampans slocknande sken. Doktorn gick till sängs i det förskrackligaste humör. Han svor och förbannade, och medan han tillredde sin vanliga nattdryck, egnad att