Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1855, sida 1

— — — — — — — — ———— en verkligen sällsynt företeelse, var Louis lifvad af samma sublima tro, som drifver konstnåren att söka idealet. Huru många bland de ryktbare mästaren i hans vetenskap hafva ej hyllat villfarelser, som de icke ens haft en tanke på att rätta! Huru många skarpsinniga lokare hafva ej sett okunniga eller oskickliga yrkesbröder mörda sina patienter, utan att de förre hindrat eller angifvit dem! En dylik likgiltighet vore en vidunderlig grymhet, om den härledde sig af fruktan att blottställa vetenskapens anseende, men måhända har den sin rot i för dem alla gemensam ovisshet och tvifval: ingen kan nemligen på sin heder försäkra, alt hans åsigt är den rätta. Doktor Ingen Fara helsar doktor Högst Betinkligt, utan att förakta elller hata honom, och dessa båda yrkesbröder döda eller rädda sina patienter, alltefter som slumpen fogar det; ingendera hyser till sitt system detta tvärsäkra förtroende, som är en fruktmognad af en red ig öfvertygelses värma. Likasom advokater och sakförare, spisa de i all endrägt tillsammans efter slutad ordstrid, likgiltiga för patienten, som de skjutsa mellan lif och död; och hvilket än slutet blir, sofva de utan attstöras af elaka drömmar eller oroa sig med den frågan, om ej sjukdomens utgång kunnat blifva en annan. När aren väl är begrafven, gå de bekymmerslöst till EE SL. EE v