Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1855, sida 1

—— —— ————— tycker verkligen att jag mår bättre och är friskare. Vår promenad har gisvit mig matlust: dessutom var jag icke ensam, och det gör så godt att återse en vän! — Jag visste väl det! ropade Louis stolt och med strålande blickar. — Hvad visste du; afbröt honom doktorn, som kämpade mot ett våldsamt utbrott af sitt raseri. — Jag visste, min fir, svarade Louis, som nu kände sig mäktig af förställning; jag visste, att verkan af edra upplysta omsorger skulle blifva det lugna tillstånd, vi i dag beundra hos fru grefvinnan. Den sköna dag, vi nu tillbragt, är ert verk, men af blygsamhet vill ni ej tillstå er framgång. — Åh, var det allt, som du visste? återtog gubben, som konvulsiviskt trummade med fingrarne på talricken . . Du har mycket rigtigt uppfattat saken, min gosse. — Ja, jag känner ofta en förmåga att ana . . — Hvad skulle du ha anat nu? — Jag — — men kanske skall vår lärda tvist bli tröttsam för fru grefvinnan? — Åhå, sådan lakaremin du tager på dig! Du inbillar dig att här blir fråga om en lärd tvist .. Kanske du tror, att jag grånat i mitt yrke, för att på gamla dagar behöfva sänka min kala panna för dina svarta lockar. Du är