Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1855, sida 1

— — ——— Samtalet sortsor på detta sätt, skämtsam men utmanande. Louis oroades af tanken på den kamp, som förestod honom mot den faderliga rutinen, men hans tro var hjeltens, som härdar och bereder sig till striden. Han log, tillät sig skämt, hvartill ban under andra omständigheter ej skulle nedlåtit sig, och visade i sitt yttre en uppsluppen glädtighet, medan hans bröst sammanpressades af djup ångest. Den äldre Cret var intagen af den våldsammaste förbittring, som han emellertid mästerligt beherrskade. Alla hans beräkningar voro korsade, hans så skickligt anlagda ogenomskådliga anslag tillintetgjorda af sonen. Ait omvända Louis till sin föregifna vetenskapliga åsigt, öfvertyga honom att den regime, som bifivit föreskrifven Olympe, var grundad på förnuft och erfarenhet, och afhålla den spiri tualistiske unge lakaren från hans olycksbringande inre åskådningssätt var svårt; alt betvinga honom med maktspråk betänkligt. Fadren markthos sin son en fasthet, som lätt kunde blifva upprorisk. Han visste sig vara ömt ålskad, men kände sig derjemte misstänkt, utforskad och genomskådad; omslingrad af dessa sina osynliga bojor röt han af vrede, men vägade ej bryta, utan måste sorsigtigt upplösa dem. (Forts.)