Hvarje underhandlings natur och utgång aro nemligen beroende, icke blott af det afhandlade ämnets vigt eller de förespeglade fördelarnes beskaffenhet, utan af den säkerhet eom erbjudes genom fördragsmessigt åtagna förbindelser eller åtminstone de begagnade fullmäktiges ställning och trovärdighet. — Nå väl, huru framställdes Napoleons ryktbara anbud år 1812? Svenska generalkonsuln i Paris, hr Signeul, assardades till Stockholw af hertigen af Bassano i början af Mars månad, med uppmaning att Sverge med 30,000 man skulle anfalla Finland, så snart kriget på Kontinenten utbröte, hvaremot Frankrike lofvade ej nedlägga vapen förr, än vi återtagit Finland. Inga subsidier, inga understöd af vapen eller annan materiel utlofvades, och dessa temligen snäft affattade förslager innehöllos i en oundertecknad (!), således icke bindande note. Vid sin andra beskickning medförde Signeul ingenting skriftligt; — han hade blott att berätta att hertigen af Bassano yttrat, det NapoJeon sagt honom att konungen af Sverge sjelf på kartan kunde angifva den gräns han för Sverge fann mest lämplig emot Ryssland och att om Sverge uppriktigt förklarade sig mot England, samt med 40,000 man anföll Ryssland i samma ögonblick kejsaren gick öfver Niemen, det skulle, utom åtskilliga besittningar i Tyskland, erhålla 6 millioner francs för de första krigsbehofven och sedan 1 mill. samma mynt i månaden. Detta, af intet skriftligt dokument beledsagade, blott muntliga uppdrag, framfördt, ej af en dertill befullmäktigad fransk embetsman, men af en resande svensk, skulle således utgöra all den säkerhet som erbjöds Sverge för att taga ett så vigtigt, så afgörande steg! Härvid får ej heller förgätas, att samme hr Signeul, hvars ord skulle anses såsom enda borgen för sannfärdigheten af Napoleons löften, några månader förut till dåvarande kronprinsen skrifvit: ,att man aldrig borde sätta tro till de propositioner Napoleon kunde komma att göra. Uppfyllandet af de löften, som Signeul den 11 Maj framförde till Örebro, hvilade dess utom på tvenne omöjligheter, nemligen: att uppriktigt bekriga England, hvilket cj kunde ega rum utan största våda för vår handel och våra kuster, samt: att anfalla Ryssland i samma ågonblick kejsaren gick öfver Niemen, hvilket skedde den 24 Juni. En så praktisk fåltherre som Napoleon kunde det ju icke undfalla att Sverge behöfde omkring tvenne månader att organisera och samla sin krigshär, samt att, då densamma ej kunde föras till Finland öfver Östersjön, hvarest engelsmannen kryssade, tåget förbi Torneå fordrade minst trenne månader. Hvarje oväldig man skall af dessa obestridliga förhållanden ofelbart finna, att Napoleons afsigt blott kunde vara att förleda Sverge till overksamhet samt antagandet af en vacklande hållning, hvarigenom det för hans planers uppfyllande gjordes oskadligt, u tan att likväl till detsamma ikläda sig någon bestämd förbindelse. Så långt hvad som rörer 1812. I afseende på 1855 års händelser vilja vi ej trötta våra läsare med återupprepandet af hvad vi den 20 September redan yttrat rörande de förenade rikenas politik, som af hela nationen gillas och hvars lyckliga följder, till och med inom pressen alltmer börja erkännas. Blott några ord vilja vi tillägga angående det ,hemlighets-system som enligt Östgötha Corresdondentens förmenande ,ännu frodas-. Då vår regering i samråd med Danmark öppet och offentligt afgaf sin neutralitetsförklaring, måste den derföre uppbära ett bittert klander. Hvarföre — så hette det i vissa blad — skall man i förväg omtala hvad man ämnar göra? Hvartill skall det tjena? Nu, då regeringen ej omtalar hvad den icke vet, nemligen de tilidragelser dem en okänd framtid kan bära i sitt sköte, nu ropas på ,hemlighetsmakeri, politiska mysterier o. s. v. Det är i sanning omöjligt att göra till viljes alla dem som valt till födkrok att allting häckla och klandra. Men om vår regeriug är så felaktig att ej för allmänheten berätta hvad den ämnar eller icke ämnar göra, så lära de andra styrelserna förmodligen vara såsom en öppen bok, i hvilken hvar och en kan läsa hvad som kommer att ske? De spela väl med på bordet upplagda kort, såsom tredje man i trakarl? vill då Östgötha Correspondenten hafva godheten