Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1855, sida 1

De tvenne Läkarne. (af LOonIE UIDach.) (Forts. fr. N:o 239.) — Frukta ingenting, min far, svarade Louis med vördnadsfull, men fast röst. Doktorn gömde att kyssa grefvinnans hand och öppnade häftigt dörren. På tröskeln vände han sig om. — Jag skall vara här tillbaka klockan tre qvart till fem, sade han med en ton, som nästan ljöd hotfull. Olympe och Louis hade en hel lång och skön höstdag framför sig: hon för att inandas de sista blommornas vällukt, han för att studera sin patient. De voro nu ensamme . . . deras ungdom, deras barndomsminnen drogo dem magnetiskt till hvarandra . . . och likväl må man ej tro, att kärleken begagnade sig häraf för att sorvirra deras ord och komma deras armar, som i kysk förtrolighet hvilade i hvarandra, att darra. Då vi nu skildra deras samvaro, måste vi försaka det tillfälle, som här erbjuder sig oss, ait uppru la en tafla, så ofta målad af skalden och romanförfattaren. Olympe återsäg i Louis CC