Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1855, sida 1

ER — ————— frånvaro skulle känna mig sämre, har jag i honom ett stöd, en rådgisvare, en lärd .. ja nägot ännu bättre: en van! Doktorn grinade. Han tycktes finna bjudI ningen opassande, medan han i sjellva verket blott tänkte på den fara, kvarwed densamma hotade honom. — Hum, hum, trodde han sig böra säca med en skakning på hufvudet; — det der är en kinkig sak, — O vägra icke! bad Olympe: — och ni, herr Louis, säg då, att ni ännu ej hunnit bilda er ett omdöme om min sjukd ml! Jag är mycket sjuk — ack sjutare, än J båda tron .. Det är således öfverenskammet: ni stannar qvar, och hvad er beträffar, elake doktor, som vill, att jag skall dö ensam och öfvergifven, så må ni gerna resa genast — om ni blott återkommer til middagen. — Ni år grym, sade herr Ceret med ruelse, och jag sar nog, att ni måste ha er vilja fram. Men ingen oförsigtighet — hör ni det! — inga promenader och icke för mycket samspråk! Louis, tillade han, betraktande sin son med så gnistrande, så besallande blickar, att denne kände sg förvirrad; jag gör dig ansvarig för. allt. .. du är icke mer ett barn. mt (Forts.)