Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1855, sida 1

trassar, skakade han på hufvudet och tycktes säga: — Se så! Nu är det tid att öppna dammluckan för tröstegrunderna. Och härmed började han uppduka faderliga råd och förmaningar, blandade med vänligt smågnabb. Louis låt sin far tala. På Louis läppar låg ett gillande leende, men hans tankar återgingo till den tid, då Olympe ännu vor den glada, rosenkindade flicka, med hvilken ban lekt i parken. Han tyckte sig ännu höra hennes klingande skratt och medan doktorn med sn entoniga sjungande röst underhöll samtalet, utvecklade Louis vårens och ungdomens hela poesi. Ållt emellanåt undersökte han den sjukas puls. Plötsligt väcktes han ur sina dtom mar... en oväntad omständighet störde hans peetiska svärmeri. Gresvinnans puls, nyss så orolig, så våldsam, hade småningom biitvit lug nare, Medan hennes band hvilade i hans, och han kunde nu knappast känna dess slag. Den äldre Ceret misstänkte, att något sådant var på fårde och ansåg sör rådligt att sluta besöket. Han drog sin stol tillbaka med en talande åtbörd, men Louis märkte den allde les icke. Yuglingen betraktade grefvinnans lilla magra hand; han tycktes forska i dess linir och söka i hudvafvens hieroglyfer utransaka