Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1855, sida 1

————7 ä pqo———— —— ———— och en obevakad blick kan förstöra verkan af alla våra läkemedel. — Frukta ej min far! jag känner min pligt. Olympe var ölvertygad, att herr Ceret vid sitt förestående besök skulle hafva sin son med sig. Ehuru ej ett ord vexlats härom, kände hon, att konvenansens fordringar skulle förskaffa henne detta dubbla besök, och hon afvaktade det med feberaktig oro. Något för lägen öfver sin poetiska öfverspänning den föregående dagen, då hon i doktorns son såg en kerub från himmelen, tyckte hon, att hon hade behof af att ursäkta dit besynnerliga sätt, hvarpå hon då emottagit honom. For ölrigt visste hon väl, att hon med äkta hjartlig glädje skulle emottagit sin barndoms första lekkamrat. I detta ödsliga slott var åsynen af en jemnårig en ljuf förströelse, och den stackars unza qvinnan satt i sin salong, raknande se kunderna på pen ylen och lyssnade genom det hallöppna fönstret, om ej de väntades steg hördes från trädgårdsgången. Andtligen snmäldes doktorn. Han inträdde, åtföljd af sin son. Grelvinnan försökte resa sig upp ur fåtöljen . . hennes kinder purpra des al en flygtig rodnad. Men hennes krafter öfvergåfvo henne; hon måste åter sätta sig och kunde blott anvisa platser åt sina gäster. Elter ett tyst utbyte af hälsningar frågade hr