Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1855, sida 1

OOAAOO ———— mer intressera sig för denna sin fars patient, än om det gällt en vanlig bekantskap, och om vi vilja se till djupet af den unge lakarens själ, skola vi finna, att der fanns ett hemI ligt begär att visa sig hafva rätt gentemot sin sar, att genom bevis förskaffa sina spiritualistiska theorier seger öfver fadrens åsigter; han fann här ett i dubbelt hänseende dyrbart föremål, hvarpå han kunde pröfva sin vetenskapliga standpunkts halt. Åro ej för öfrigt sådane unga lärde, som ännu knappt sett sitt sjugonde år, likasom af naturen ämnade att bigta och vårda jemnäriga sinnen, som sårats i hif ets strid? Var ej Romeo, den unge lärde srån Padua, af ödet bestamd att blilva Julias läkare? Louis afvaktade besöket hos grefvinnan med en af tusen obaestamda känslor väckt otålighet. Nar han äntligen vid sin fars sida var på väg till slottet, sade denne, i det han antvg det högtidligaste uttryck, han kunde gifva sina anletsdiaz: — Jeg anbe aller dig, Louis att noga gifva akt på tru de Fouchy. Om hon tillåter, skall du likasom jag, under din hand känna detta hjerta klappa, hvars våldsamma slag så orva mig. Men framför allt ej ett ord, ej en åtbörd, som kunde förråda dig! Var stum och känslolös! Vi bevakas af spionerande ögon, — —