Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1855, sida 1

——— hvarken har ärelystnad eller karlek sor nägon annan än er? — Åh, hvad är det der för prat! kan väl en gammal girig och egensinnig fader, som jag, vara älskad? Det är endast en peningpung: man trycker den temmeligen hjertligt då och då, men det sker endast för att lossa på den en smula! — Min far, ni gör mig orätt! Hvem har kunnat ,komma er att tvifla på min barnsliga kärlek? — Ivisla! min son; jag tviflar aldrig: antingen tror jag eller tror jag icke. — Således tror ni, att jag icke älskar er? — Om än så vore fallet, så tror jag ock, att du är nog vacker och nog ung att ... En på samma gång stolt och blygsam rodnad betäckte den unge läkarens kinder, i det han sade: — Min far, jag ssär, att . . . — Att du icke har någon kärleksaffär att omtala, inga skulder att erkänna, menar du? afbröt honom den obeveklige gubben, i det han ruskade på hulvudet. — Jag svär vid minnet af min moder, återtog Louis något högtidligt, att min själ ärren, och att arbetet skyddar mig från skulder och från sådana nöjen, på hvilka ni, min far, tycks vilja häntyda.