Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1855, sida 1

De tvenne Läkarne, (af Louis Ulbach.) (Forts, fr. N:o 236.) — Barn, svarade doktorn, som ville bevara hela sin värdighet, och som kände sig rörd, hvarför på sådant sätt afbryta dina studier, dina arbeten och förstöra penningar? Du blir en dålig läkare, min gosse; du alltför känslig! — Säg icke så, min fader: ju mera jag studerar, desto mer tror jag på vetenskapen och desto mer älskar jag er. Hvarje ny näring min själ erhåller, vidgar mitt hjerta. — Se så ja, hvad är det för pladder? Mar greta, servera soppan; Louis har alltför länge varit fastande, han pratar bara oförnuft. Då man väl satt till bords, fixerade hr Cret sin son och sade: — Nå, sag mig nu, min gosse, hvarför du så plötsligt lemnat Paris? — Det har jag ja sagt er, min far, längtan att träffa er . ... — Huru! den der längtan synes mig bra besynnerlig. — Ack! min far, vet ni då icke, att jag