Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1855, sida 1

De tvenne Läkarne, (af Louis UlIDaeh.) (Forts. fr. N:o 235.) Denne inbillske narr anfölls stundom af en munvighet, som förargade den mose liske läkaren. Den karlen ruinerar sig ännu en gång, mumlade hr Ceret för sig sjelf, då den öfvertalige orfvingen ville bringa arfsfrågan åä bane; och vi hafva sett, med hvilken förbehållsamhet doktorn den der dagen mött sin medbrottslings häntydningar på detta ämne. Korteligen, Olympe de Fouchy hade till höger och venster om sig tvenne ytterst härdade skurkar med en samvetslös djerfhet; och inklämd i detta förfärliga skrusstad gick den arma qvinnan med stora steg sin lefnads mål till mötes, icke anande, att läkarens blickar hvarje morgon på hennes panna forskade efter den sannolika försallodagen, och att hr de Solignac utanför hennes dörrar, hvisslande och skjutande rapphöns, afvaktade den stund, då man för henne uppgrast en smula jord på dödens odödliga salt. Olympe var verkligen sjuk till sinnet. Antingen detta härrörde af ett organiskt fel, eller var en följd af den ledsnad, som nedtryckte