Styckegods. Den improviserade nkämnken. En dag då Lidaer, Bellman, Kerel, Hallman, jemte några andra glade bröder med Thorild voro församlade i ett inre rum på någon källare, hade den sistnämnde genom gnistorna af sitt snille försatt dbela sällskapet samt i synnerhet Lidaer i den högsts förtjusning. Hastigt störtade denne på dörren, men återkom snart, bögtidligt bärande en käpp med guldknapp. och räckte den åt Thorild, deklamerade följande impromptu: Så oordentligt som mitt snille, Så krokig som min rygg, jag denna käpp dig ger, Och är det ödets fel om jag ej skänker mer At den jag Peru skänka ville; Men all den rikedom det stolta Peru ter, Kan ej belöna Thorilds snille. Thorild, liksom hela sällskapet, insågo lätt alt egendet af denna käpp också var en improvisation, soch en af dem skyndade derföre att bära den tillbaka i källarsalen, der rätte egaren, en hedersman till borgare, redan otåligt sökte den i alla vrår och vinklar. .mi 1