Ant krkrk. A: 9 Krimska salttäget och nåsta ärs kompanj maj ligtvis kan bli det i London och Paris, Det är just sådana saker som utgöra Stockholmsboernes force, som man säger. Om en sängerska har bättre röst och mera talang än en annan, om aktören A spelar bättre än akiören B, om man äter bältre på Hasselbacken än på Blå Porten, eller får finare viner på hotel Feniz än på hotel de Suede o. s. v. — för dylika frågor känner den äkta, veritabla Stockhomaren ett uteslutande, ständigt stigande intresse. Det är de enda allmänna ange lägenheter, son han anser angå sig, och skulle han ej då äfven ständigt förkofra sin smak och sin insigt deri? Hör honom blott och ni skall förvånas ej mindre öfver den värma än öfver den kännareton hvarmed sådana ämnen ashandlas. Jag tar länge förundrat mig öfver att tidningarne här ej aftonen förut meddela, lkasom spektakelannonserna, så äfven följande dagens matsedlar hos de förnämsta restauratörerna i staden och på Djurgården, och dessutom hvarje månad på lörhand en kort repertoir öfver hvad nytt som under dess lopp kan väntas, Hvad en sådan stående artikel i följetongen skulle slå an på vår publik och framför allt om hr O. v. S. och andra snillrika följetonister, hvilkas talent räcker till för allt, assäsonerade den på deras underhållande och pikanta manr. Hvem vet om icke den nya stora tidningen, som redan för flera må nader sein skickade ut sina puslande förebud, men sjelf ännu icke hunnit ur portlidret, bryter denna nya väg och fyller ett så länge och så allmänt kändt behof. Det säges att dess styrka skall komma att ligga i följetongen, och att det är denna som är ämnad att blifva dess egentliga piece de resistance. Men jag hade så när glömt det, alla goda ting äro tre. Ännu en ny singerska till har baron Bonde engagerat, en m:ll Löfgren, hvars debut af våra dilettanter och dilettantskor, kännarinnor och kännare med högsta otålighet väntas; att icke tala om våra connaissörer par excellence, jag menar theaterrecensenterne, som långesedan stå med sina pennor spetsa de. Denna mängd af nya sujetter, inclusive dem som förlidna året och det nästföregående anställdes, tynger dock, huru zefyrlika åtskilliga utaf dem annars kunna vara, ganska ansenligt uppå theaterns budget och blifver ett bekymmersamt arf för friherre Bondes efterträdare, när friherrn snart bryter upp från den post på hvilken han nu fullbordat sin debut samt dokumenterat sin skicklighet för högre platser; — och fråga blott assessor Crusen stolpe och Folkrösten om aflagda profvet icke är fullgiltigt, om det ej ger rättmätiga anspråk på hvilket högt embete som helst, hvarpå hans friherrliga nåde behagar slå ned. Den svåra uppgiften att finna en efterträdare, som icke gör sig urarfva, som icke afskräc kes att mottaga det bekymrande arfvet, säges emellertid Hr Friherren hafva lyckligen löst med lika fin urskillning om smaken på alilerhögsta ort, som han förut förstått att beräkna publikens tycken. Till sin successor berättas nemligen Friherren hafva insinuerat Hr Ölverstlöjtnanten och Riddaren, jag vet ej utaf huru många ordnar, Rouget de S:t Hermine, Major vid Lifbeväringsregementet, privatbiblioI thekarie hos H. M. Konungen, dessutom använd vid hemliga byrån för opinionsledningen samt i åtskilliga andra grannlaga befattningar, men, hvad som är det förnämsta, katholik, nitisk i kapellet och i synnerlig nåd såväl hos II. M. Konungen som hos II. M. Drottningen. Huruvida valet i öfrigt vore godt, vt jag ej, men att förslaget vittnar om klokhet och fin hofmannatakt hos Baron Bonde, larer ingen I kunna bestrida. Et mpystiskt halfdunkel sväfvar ännu öfver Friherre Bondes resor under denna sommar, om ej ogenomträngligt dock förvillande. Att en Seigneur som friherrn, ått ing till Carl Knutson och hela tjoget af riksräder, förste direktör öfver Konungens spektakler och aspirant till Gud vet icke bvilka platser, ikläder sig en så ringa tjenares skepelse att han åtager sig kommissionen att enkom resa till Paris, för att till Kejsar Napoleon öfverlemna H. M. Konungens konterfej, vittnar om en mer än kristlig ödmjukhet. Men hvad skall man säga om det, att en sådan Seigneur anhåller att på stotens bekostnad få resa ut för att praktiskt studera en hop commerciella frågor, öfver hvilka jag är öfvertygad att många köp män på Götheborgs börs (jag påstår ingalunda detsamma om Stockholms) genast skulle kun nat lemna alla nödiga praktiska upplysningar, och hvarom Commerce-Collegium åsven sjell, om det i någon mohn gör skal för namnet, bör förutsättas äga den insigt att det fullkomligen bör kunna desamma nöjaktigt utreda? TI. Il an hdllan mHmaccaras warbkblöasan