ITIMINLI1I1 IB(I11121 oc alt han i detta fall finge taga med sig det i; parallelen befintliga regementet. Låt olsicerarne marchera i spetsen och låt oss framrycka i ordning, så skall, om soldaterna bibehälla sin uppställning, sågverket falla i våra händer, svarade öfversten. Men hans ord kommo för sent; ty just i samma ögonblick sick man se vårt folk rusa tillbaka ned i grasven och Ryssarne förfölja dem i hack och häl med bajonetten, eller skicka kulor, kartescher och stenar efter dem i löpgrafven. Ryssarne hade samlat slera tusen man bakom skansen, och när de märkte, att vårt manskap befann sig i den största oordning bakom bröstvärnen 1 och tvärskansarne, stego de öfver skansen, genom hvilken nu flera kanoner spelade med kartescher mot den inre facaden af sågverket, samt angrepo våra strödda hopar med bajonetten, medan de längre bort befintliga lederna öfvergöto dem med ett regn af gevärskulor. Striden var kort, förtvislad och blodig. Våra soldater, hvilkas ställning var så ogynnsam som möjligt, försvarade sig med bajonetten, och enhvar bland dem befann sig i handgemäng med 3 eller 4 fiender på en gång. I denna strid med blanka vapen voro de officerere, hvilkas enda vapen var värjan, svårast ansatte; men älven de, som voro försedde med pistoler, kunde under stridens vilda tumult föga begagna sig af dem. De föllo såsom hjeltar, och mången tapper soldat gjorde dem sällskap i döden. Den mängd af stupade, Ryssar och Engelsmän, som, hårdt omfamnade af hvarandra i döden, lågo i sågverket och följande dagen funnos derstädes, bevittnar, med hvilken fruktansvärd förbittring striden rasat. Den lilla skaran Engelsmän, som dertill förlorat disciplinens och lydnadens förmåner, måste slutligen vika för de i allt väldigare antal framvältrande ryska massorna. Likasom en i hafvet utskjutande jetteklippa tränger de mot henne slående böljorna tilibaka, så undandrefvo de ryske kolonnerna våra oordnade, skingrade skaror. Ryssarne gingo framåt, söndertrampande vän och fiende under sina tunga steg. Blodbestänkte, flämtande och uttröttade lågo våra soldater hopvis i grafven under bröstvärnet, eller sökte de komma till vår framskjutna parallel, hvarvid de måste springa gatlopp genom en förfärlig eld. Grafven erbjöd ett rysligt skådespel, ehuru flera officerare försäkrat mig, att de och soldaterna måste skratta öfver den brådska, hvarmed mången rask buss störtade sig hals öfver hufvud ned bland denna massa af bajonetter, musköter och om hvarandra sprattlande soldater. Stegarne blefvo alla förstörde, så att det blef svårt att åter komma upp på andra sidan. Döde, döende, sårade och oskadade lågo alla hopvis omkring och öfver hvarandra. En del af Ryssarne stannade, för att plundra de på sluttningen af bröstvärnet liggande liken; andra egnade sig åt ett heligare kall, i det de buro vatten till våra sårade. General PelisSer märkte från Malakoff, att vår stormning misslyckats, och lät fråga general Simpson, cm denne hade för afsigt att ännu en gång angripa. Engelske öfverbefälhafvaren skall hafva svarat, att han för ögonblicket såg siz ur stånd att göra det. — Det vore en osan ning, om vi påssode, alt utgången af vårt angrepp på sågverket ej utgör för oss en källa till djup sorg och harm. Tillochmed de, som ansågo enastormning af sågverket för gagnlös och oklok, emedan besittningen af Malakoftf skulle göra det omöjligt för Ryssarne att behålla sågverket, kunde ej läta bli att bittert klaga deröfver, att vi ej, då stormningen ändå skulle ske, tillkampade oss en afgjord seger, samt att så mycket blod skulle utgjutas gagn löst, om också icke utan ära. Rörande tillståndet i steden efter stormningen, och sedan Ryssarne sprängt allt hvad de kunnat i luften, skrifver samme korrespondent: Såsnart det dagades, började Fransmännen smyga sig ur sina löpgrafvar in i den brin nande staden, utan att frukta de harjande lågorna, explosionernas fasor, den lurande fiendens eld eller skotten från sina egna kanoner, som alltemellanåt slungade kulor och kartescher in i försteden, förmodligen för att hålla sina egna plundrare tillbaka. Snart såg man röda och blå byxor, käppis och zuavfezzer röra sig mellan eld och rökpelare från hus till hus. Redan före kl. 5 kom från staden en mängd folk, lastadt med byte af mångfaldigaste art, som de utbjödo till salu. Afven matroserna kunde ej motstå srestelsen att plundra, men utmärkte sig endast derigenom, att de släpade med sig de obäkligaste och mest värdelösa föremålen. Många förlorade lifvet genom explosioner såväl denna som följande dagen. Klockan 7,10 e. m. timade slera explosioner af bomboch krutmagasiner i staden bakom sågverket och till venster om ärsenalviken. Kl. 7,12 uppstego oerhörda rök