Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1855, sida 1

——— ——— — äc—G———— ——— kä—sk— He tvenne Läkarne, (ef Louls UIDaen.) (Forts. fr. N:o 232.) — Och likväl önskar jag ingenting heldre! Tror ni då, obarmhertige vän, att jag så lätt kan uthärda denna långsamma dödskamp? Jag är ju endast tjugu år gammal; jag har icke gjort något ondt; och jag tycker att det ännu skulle kunna finnas någon lycka för mig här på jorden! För en stund sedan ville jag gå ut; Jag släpade mig ända ut i trädgården. Jag trodde att solen skulle göra mig godt, men jag såg så många löf falla; naturen syntes mig på en gång så skön och så sorgsen, alt jag gratande förlorade sansningen, och man förde mig alldeles iskall hit framför brasan. — Ni får ej mera gå ut; dagarna börja att blifva kalla; vinden var nordlig. — Redan! men vintern är ju ännu icke kommen! Jag har ju ännu blommor att betrakta och lukta på. — Det är bättre, att ni något för tidigt försakar blommor, hvilka hålla på att utdö, än älventyrar att alltför sent få njuta af nästa vår.