Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1855, sida 1

— — — —— — Våren? får jag se den? och hvar är jag väl då? — Såvida ni icke besöker Italien, så hoppas jag, att ni skall vara här, återstäld och vacker, samt att vi skola göra långa promenader tillsammans. — Ack, doktor! det är ni, som lefver i inbillningen. — Nej, jag är fullkomligt lugn, men bar en smula erfarenhet. — Således tror ni, att jag kan blifva frisk? — Om jag tror det! Vi läkare äro en smula trollkarlar: vi förutsäga hvad som skall hända, och jag ser af linierna i denna lilla hand, att ni skall gifta om er, att ni skall blifva mormors mor och lefva i hundra år? — O! skämta icke så, bäste doktor! Och gifvande vika för läkarens något gycklande utsago, log Olympe, i trots af sin svaghet. Hennes bleka kinder öfvergötos af en lätt rodnad. Hon kände sig hänryckt öfver denna motsägelse. Hon skulle velat ännu längre blifva motsagd. Hennes själ, som varit omsluten af en tryckande ängslans band, började åter lösgöra sig; med ett barns lystnad afhörde hon allt detta smicker. Doktorn å sin sida sade till sig sjelf, att besöket borde räcka en timme, och att han borde använda den, och han lät sina fontäner spela, han öppnade kra