Styckegods. En indostrirlddare. En fifsig fransman, berättar Närnberger Correspondent, har för sin räkning uttänkt ett nytt sätt att förvärfva penningar, som inbringat bonom en ganska hederlig inkomst. Han författar nemligen en ytterst klagande skrifvelse, hvaruti ban talar om sin fullkomliga ovilja för lifvet, och stödd på de mest förtviflade bevisningsskäl uttalar ban sin bestämda afsigt att göra sig af med det. Med tillhjelp af adresskalendrar från alla möjliga delar af verlden skickar han sedan denna skrifvelse till alla de mest framstående männen uti hela Europa, hvilkas adresser han får reda på, — detta dock icke alls för att af medlidande söka tigga sig till en skärf — ack nej! det kunde passa för en vanlig industririddare. Fronsmannen gör sin sak bättre än så: han beder nemligen den, till bvilken han skrifvit, om ett godt råd i sin förtviflade sionesstämning; han frågar den ryktbare mannen om hvad åsigt han hyser om sjelfmord och menniskans skyldighet att bära lifvet med tålamod. Svaren låta sällan länge vänta på sig, och på sådant sätt kommer den kloke fransmannen i besittning af ganska värderika autografer, hvilka ban sedan säljer för en summa af 5 till 40 francs åt någon, som handlar med dylika. Detta egendomliga förvärfoingssätt upptäcktes af en auto rafsomlare, som icke blef så obetydligt förvånad, då han fann, att Lamennais, Silvio Pellico och Espartero hade i tre särskilda bref och det oaktadt temligen samtidigt aftandlat samma ämne med en viss trösterik salvelse. Espartero var kortast i sitt svar; han skref helt enkelt: Min herre! Jag råder er att icke döda er sjelf. Döden är en kula, som förr eller senare träffar hvar och en i hans strid med lifvet; det beror derföre endast att med tålamod kunna afvakta denvsamma. Silvio Pellico var den vidlystigaste och Lamenvais den tröstrikaste. Detta väckte hans nyfikenhet, och han började anställa efterforskningar hos autografhandlaren. Denne visade sig vara tillgänglig, upptäckte krigslisten och erbjöd samlaren att köpa ett nyft förråd af 45 bref, hvilka allesamman innehöllo li ka trösterika uppmaningar till att med tålamod bära sitt öde. Namnen på författarne till dessa bref utgöra en ganska aktningsvärd samling, såsom Lacordaire, Ancelot, Montalembert, kadinal Antonelli, Fenimore Cooper, Sopnie Gay; Abd el Kader, Armand Marrast, Humb.ldt, Takglioni, Heinrich Heine, Rachel, Emil Girardm. Sontag Rossi, George Sand, amiral Baudin, en prins af en bland Tysklands förnämsta hus, kardinal Mezzofanti, lady Ester Stanhope m. fl. Som man ser år detta visserligen blandadt, men derföre icke mindre godt sällskap, som uppbjudit hela sin förmåga att söka ingifva bättre läror hos den efter egen uppgift vid lifvet trötte mannen. En rask simmare. En isbjörn medfördes på det från Grönland hemgående fartyget ,Chintracht