Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1855, sida 1

De tvenne Läkarne. (af Louis Ulbaeh.) (Forts, fr. N:o 231.) — Då jag blef er varse, doktor, sade han, svor jag inom mig, att ni skulle gilva mig beståmda och noggranna underrättelser om min kära kusin; och ni må förr köra öfver min kropp än komma mig att bryta min ed. Upp fyll nu sjelsmant billighetens fordringar och säg mig, men med handen på ert hjerta, huru befinner sig i sjelfva verket frå de Fouchy? Det har jag sagt er, temmeligen bra. — Inga omsvep, doktor! och med dessa ord lade de Solignac armarna i kors, betraktade läkaren med en cynisk blick och sade: är det bra för henne, eller bra för mig? — Bra för henne och bra för er! — Hvad menar ni dermed, elake skämtare? — Jag menar, min bäste herre, att qvinnornas lif är bräckligt, men att naturen har hemligheter, dem hon ännu icke uppenbarat för oss. — Bahl en man, sådan som ni, har plundrat vetenskapen, och har icke mera någon anledning att tvifla.